Kan lugnt säga att jag håller på att bli galen. Jag vill ju veta. Ska jag börja nytt jobb eller blir de att vänta ett tag till. Tänk att man kan bli så galen för en liten småsak som detta. Jag vet inte vad jag tänker på eller hur man ska göra. Fasiken tror nog att detta kan ta knäcken på en. Och de är inte alls kul. Man vet inte om man ska börja städa ihop på jobbet. Eller om man ska vänta. Man hoppar rätt upp när telefonen ringer. Och tror att de ska komma ett besked. Näää detta är inte alls kul. VILL VILL veta nu för att detta är inte alls något som man själv vill ska ta så lång tid. Man vill att detta ska gå på en gång. Inte ta flera flera veckor innan man får ett svar. Man kan inte tänka. Man kan inte koncentrera sig. Gud vet vad som kan hända sedan. Man tappar ju nästan kontrollen för att man inte vet vad som händer. Men så är de ju när man är som jag är. Ja ja lite konstig är man väl allt. Men de får man väl vara. Känner att de är ganska skönt att få vara lite knepig ibland. Men eller hur vad de vi sa. De är ju alla andra som är ovanliga och en annan är helt normal och vanlig. hahahhaha ja man får sig ju iallafall ett gått skratt när man tänker så. Nää fasen citerar en när och kär vän sedan gammal. Man ska lämna de bakomflutna framför sig. Kan jag tycka är ganska bra. Sedan får man väl försöka att tänka positiv hela tiden. Kanske man kan ro detta iland med. Man är ju bara störst bäst och vackrast. Eller hur var de svärfars sa.
Nä du over and out
för en stund
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar