Tänk att man verkligen alltid ska få veta att man lever

Jag blir så otroligt less att hela tiden måste kämpa. Kämpa för att få ett jobb. Kämpa för att få behålla ersättningar. Kämpa för att få den rätt man har. Kämpa för att hålla huvudet ovanför vattenytan. Så otrolig less jag blir. Jag kan måste gånger bara tänka VARFÖR ska just jag aldrig få de här flytet som många pratar om. Varför ska inte jag få ha lite tur ibland. Räcker det inte med att man har haft ett rent helvete genom hela skolan. Sedan första tiden när jag jobbade på posten. Sedan ska man få fortsätta att ha ett rent helvete. Varför kan det inte släppa. Varför kan inte jag få ha lite tur. Varför måste jag hela tiden vara på min vakt och hela tiden kolla två gånger att saker hela tiden blir gjord. Sedan att jag måste läsa och läsa om vad det är som gäller för allt som man råker ut för. VARFÖR VARFÖR VARFÖR. Jag kommer att gå under en vacker dag. Jag vet inte hur länge jag orkar hålla huvudet ovanför vattenytan. Jag känner att jag blir galen.

Är det inte det ena så är det alltid något annat. Jag känner inte alls för att hela tiden måste kämpa. Jag vill bara få chansen att leva och få må bra. Räcker det inte med den här jävla sjukdomen jag har. Räcker det inte med att jag inte duger på arbetsmarknaden. Räcker det inte heller med att jag inte får något jobb för att jag har sjukskrivning i grunden. JAG BLIR GALEN. Just nu kan jag inte äta. Jag är dålig på att sova. Jag orkar inte hela tiden kämpa. Jag orkar inte jobba för skit och ingen ting. '

Men jag är otroligt glad att jag har arbetskamrater som verkligen är värda allt. Dom är för mig värd sin vikt i guld. Dom har ett hjärta av guld. Så jag har så svårt jag sjukskriva mig och bara gå hem också för att jag känner att det kommer inte att ge mig något. Jag har något som drar mig upp och vakna varje morgon. Jag har något som drar varje söndagkväll att jag ska på jobbet. Jag har aldrig lyckats få må så bra på ett jobb som jag gör nu. Jag vet inte men jag känner bara att jag vill få må så bra. Men jag förstod att det inte skulle vara så länge. För att jag kände de på mig att det var dags att ta ner en på jorden igen. Jag vet inte varför. Men jag fick bara en sådan magkänsla när det började uppdaga sig saker och ting.

Tänk att man inte ska ha med arbetsförmedlingen att göra. Försingringskassan kan verkligen göra en galen också. Sååå är man inte galen så lovar jag att jag kommer att bli HELT GALEN....
Men men... Jag är nöjd att det verkligen är något som gör mig glad.

Over and out...