Ja vad ska man säga. Jag vet inte men de känns ibland som jag börjar bli lätt deprimerad igen. Det känns inte alls kul. Man bor i en fin lägenhet och jag har inte långt till vänner. Sedan känns de som att man inte är värd ett skit ibland. Man känner sig fet ful och äcklig. Men de kanske bara är dagens fantasi och fundering. Det känns ibland som man går i något sorts vanevarv. Det är som samma sak varje dag. Och de är inte kul alla dagar. Jag vill att något oväntat ska hända ibland. För de är så kul. Men vet inte vad som händer de är ju de som är spännande. Och man vet då att man faktiskt lever och är ganska nöjd. Men de klart man ska inte säga allt för mycket. Jag känner mig då iallafall glad över att de händer något. Snart är de då lycksele och de ska bli så kul. Men jag gruvar mig för att jag vet inte hur en viss person M kommer att bete sig. Det känns som han är så snål många gånger. Och man ska dansa efter hans pipa och de känns inte heller bra. Så vi får allt se vad som händer.
Det blir då skönt att de blir något som kommer att hända i sommar. sedan får man väl se hur mycket som kommer att hända. Det som är så jävla tråkigt är att den här sommaren hade jag lång ledigt då hade gubben bara en veckas semester och de är ju kul. Men vad ska man hinna göra på den veckan. Då väntar sig Stöcksjö att vi ska vara där ute och jobba. Men de har jag faaan inte lust med. Jag vill hinna göra något. Och inte bara vara där ute och jobba för att dom vill de. NÄ de är dags att säga ifrån. Och visa vart skåpet ska stå. Faan dom är ju fler syskon är bara Gubben min. Dom måste väl också kunna rycka in och göra något. Så vi får se vad som händer,
over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar