Nu närmar de sig gubbens semester med storm. Men de klart han har bara en vecka och de känns lite si och så med. Men vad ska man säga. Man kan inte säga så mycket han har inte så mycket mera betalt. Så då får man vara nöjd med de man får. Men han ska säkert vara ledig någon dag här och där när han har möjlighet. Så de ska nog bli skönt.
Nå ja då var de onsdag. Och jag känner mig lika trött och slut som man tränat ett maratonlopp. Och de känns så tragiskt. Jag har fått sova mycket bra i natt. jag har sovit över 10 timmar i natt. Men de känns som jag skulle kunna sova så mycket mera. Ja de klart man kan inte bara sova. Men med EDS så har man ju alltid kroppen igång och den jobbar nästan jämt. De känns jobbigt när man får de så här. Och man blir aldrig helt vilande. De känns inte bra alls. Men men de är vardagen för en just nu. Det är så mycket man skulle vilja göra men de blir inte av. Det är så mycket man har lust att göra men de finns inte någon ork. Ja ja nå väl de kommer får man allt hoppas.
Nå väl detta ska nog gå till sig får man hoppas....
Over and out
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar